Tim Hecker and Daniel Lopatin - Instrumental Tourist
Förväntningarna var både höga och lite tveksamma inför detta projket. Två av de största och bästa namnen inom den elektroniska musiken sammanstrålar för ett album. Självklart hoppas att man att det ska bli lika bra som Hecker senaste skiva Ravedeath 1972 och Lopatins bästa stunder under namnet Oneohtrix Point Never. Det som gjorde mig tveksam var att skivan skulle vara inspelad under en session, nästa som ett elektroniskt jam. Kan det verkligen fungera?
Resultatet blir efter förutsättningarna ungefär som väntat i slutändan. Det finns mycket bra och det finns en del missar. Hela idén med den här typen av närmast meditativ elektronisk musik är att den ska tränga in på djupet. Den ska lyssna på i hörlurar och världen utanför ska glömmas. Så sker på den handfull låtar som är bäst på skivan. Så tack Spotify att det är lätt att göra en spellista med dem.
Och ja, de fem låtarna är såpass bra att hela skivan kan få en plats på listan. Det är Tim Hecker som är världsbäst på att hitta toner och ljud som hittar vrår i min kropp som inte vokalister klarar av att göra. Heckers bästa prestation från 2012 hittar man faktiskt inte på denna skiva. Det är hans remix på Rano Pano av Mogwai som knäcker det mesta. Missa inte den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar