Under dagarna i London blev det bara en livespelning. Den var på 100 Club och huvudband var Saint Jude. Deras debutskiva kommer i början på nästa år så det gäller att meddela alla att man såg dem först. Men tyvärr tror jag inte de kommer slå speciellt vilket är lite synd. För deras retro rock är bättre än det mesta som skvalar i radion idag. Men de sticker nog inte ut tillräckligt för en världssuccé. De lär förbli ett stabilt band på barerna i London.
Fast Saint Jude förvaltar de brittiska rötterna väl. Det går inte att blunda för att de låter som The Faces och Rolling Stones lät i början av 70-talet men de gör det så bra att det fungerar. Och så har de en kvinnlig sångerska, Lynne Jackaman, som har en väldigt bra röst och en skönt karismatisk stil. Lyssna här. Bäst är låten Soul on fire.
Även om livespelningen var bra, Dead Wax var förband, så var det största att stå bredvid Jimmy Page i några timmar. Han verkade väldigt hemma på den legendariska klubben. Även om jag aldrig varit något större Led Zeppelin fan så kan man inte förringa att Page är en av de största inom rockhistorien. Ifall det är någon som undrar så såg han fräsch ut och var ganska liten. Han drack öl under kvällen men såg inte särskilt berusad ut. Tjohoo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar