måndag, november 02, 2009

Fem stjärnor

Townes Van Zandt

Minnesbilden hur det började är faktiskt inte riktigt glasklar. Men det var några år in på 90-talet och utforskandet av musik hade kommit till de amerikanska berättarna med gitarr. Min gode vän Torbjörn slog på stort och beställde den stora boxen med sju Townes skivor på en gång. Jag stod i skivaffären och fixade ordern. Då visste jag nästan ingenting om Townes. Genast när skivorna kom så såg jag dock att det här är en man som gör bra musik. Och så var det.



Efter denna introduktion så växte och växte fanatismen kring denne man under flera år för att nå sin kulmen kring sekelskiftet. Nuförtiden är mitt förhållande till Townes något mer hälsosamt. Hans musik berör mig precis lika mycket fortfarande men jag sitter inte lika ofta uppe på nätterna och lyssnar på bara Townes, som var fallet när det var som värst, tills solen går upp.



Vad är det då som gör denne man så enormt bra? Det är det faktiskt svårt att sätta ord på. Men är det något så är det att det låter fullständigt naturligt när han sjunger och spelar. Han är född för att skapa den musik han gör. Det finns ingenting som inte passar in eller är utfyllnad. Precis allt har fallit på plats. Låtarna han skrev är sådana som tåls att lyssna på i all evighet.



Sen måste förstås hans texter nämnas. Av alla låtar han skrivit finns det ytterst få som jag inte är så förtjust i, och då är det den musikaliska inramningen som inte riktigt tilltalar. För när det gäller texter så är Townes Van Zandt alltid bäst. Det finns hur många textrader som helt som nästan dagligen poppar upp i mitt huvud. De gör sig alltid bra. Exemplen på genialitet är för många för att ens börja skriva ner dem här. Det är bara att lyssna.



För tio år sedan, när vi var i Nashville, fick jag erbjudandet från Townes änka att komma hem till huset där Townes hade bott. Det var två och ett halvt år sedan han hade dött då. Jag fick frågan över telefon precis när vi anlänt till kvinnan vi skulle bo hos under våra dagar i staden. En kvinna som jag lärt känna på ett Townes forum på nätet. Helt plötsligt räckte hon över telefonen till mig och jag välkomnas till Nashville av Jeanene Van Zandt och hon bjuder hem oss. Jag blir närmast chockad, jag tror konversationen går bra, men jag tackar nej till erbjudandet. Min tanke då var att hon inte kunde mena det på riktigt. Jag ångar mig djupt fortfarande.



Det bestämdes dock att vi skulle träffa Jeanene Van Zandt på en spelning på Sutlers dagen efter. Och så skedde också vilket var mycket roligt. Jag var nervös hela dagen så uppladdningen med Budweiser på den legendariska baren Tootsies var behövligt plus varm öl ur bilens baklucka. Med sig till träffen hade hon hennes och Townes dotter Katie Belle som hade sin fars drag i ansiktet. Spelningen var sedan en hyllning till Townes av lokala Nashville artister, däribland en mycket ung Justin Townes Earle och Jim Calvin som var den sista att spela in tillsammans med Townes. Det är en kväll som jag alltid kommer bära med mig.

Townes Van Zandt dog den 1 janurari 1997, 51 år gammal. Han är alltid given nummer ett för mig.

Lyssna på de flesta av hans femstjärniga låtar här



De femstjärniga låtarna:

Rake, Only him or me, Lungs, To live is to fly, St John the gambler, Two hands, Snow don't fall, Greensboro woman, If I needed you, The hole, A song for, Marie, Snowin' on Raton, Buckskin stallion, Our mother the mountain, Silver ships of Andilar, My proud mountains, Waitin' around to die, Fare the well miss Carousel, Kathleen, You are not needed now, Sad cinderella, None but the rain, Snake mountain blues, Pancho & Lefty, Columbine, Flyin' shoes, Tecumseh valley, Colorado girl, Don't let the sunshine fool ya', Come tomorrow, I'll be here in the morning, Rex's blues, Brother flower, Mr Mudd and Mr Gold, Snake song, Be here to love me, Nothin', Highway kind, Like a summer's thursday, Loretta, Where I lead me, Dollar bill blues

3 kommentarer:

Anders sa...

Först: Underbart inlägg, Mattias!
Sen: Är du galen? Hur kunde du tacka nej till middagen? Hur kunde du... hur kunde du...

Mattias sa...

Jag skyller på chocktillstånd. Se nytt inlägg.

TS sa...

Ibland måste man våga slå på stort. Det måste väl vara mitt, för din del, mest betydelsefulla skivinköp.