Ramones - Beat On The Brat

Historien om ett rötägg

Inspirerad av att få vara med och träna Azaleas tjejer födda 01-02 och Lasse Lagerbäcks taktiska triumf i gårdagens match så har jag idag tänkt tillbaka på alla tränare jag haft genom åren. Och då kom jag fram till att det funnits många bra men också en jäkligt dålig. Det är han som är rötägget.

Efter att Göteborgs FF haft samma sköna tränare, Osse, i ett flertal år så behövdes en förändring. En ny röst behövdes, som det heter. Och det tyckte nog vi spelare också så inga problem med det. Styrelsen hittade en sprättig typ vid namn Dan Hansson. Redan från första stund insåg man att han hade större käft än vad han hade fotbollskunnande. Visionerna var stora och snart skulle klubben sväva upp i seriesystemet var tanken. Kanske ska man inte avslöja hur det blev redan här men två år senare hade stora delar av laget slutat. GFF lyckades visserligen med nöd och näppe klara sig kvar i samma serie, division 5, men det mesta var i spillror.

Hur var han då denne Dan Hansson. Jo, han var en ynkrygg. Det var därför alla lämnade klubben. Till en början hade han väl rätt okej träningar. Mest för att han fick hjälp av den gamle öis- och halmstadspelaren Roger Nordstrand. (som även han slutade). Men snart märkte man att denne Hansson hade svag karaktär och var ett kräk. Han hade favoriter i laget, han var dryg, han var en sliskig säljartyp och han talade falskt. GFF hade alltid haft en policy att inte betala spelare. Men helt plötsligt övergavs den här policyn i smyg. Både Dan Hansson och klubben smusslade med detta, mycket svagt gjort. Särskilt också som dessa spelare, som enskilt var duktiga, inte gjorde klubben ett dugg bättre. Nu i efterhand kan man se hur hela den goa andan bara pyste ur klubben.

För egen del var det så här. På första träffen med den nya tränaren förvarnade jag honom att jag inte skulle kunna komma på alla träningar. Jag hade en 1-årig dotter och jag pendlade till högskolan i Borås. Men jag sa samtidig att jag verkligen satsade på att spela fotboll. Dan svarade direkt att det skulle bli svårt att ta en plats att det var mycket viktigt för honom att ta ut spelare som tränade. Fine, har han en sådan policy så är det väl okej. Han sa också att till alla och mig enskilt att han tvingade alla i a-truppen att ringa om vi inte kunde träna. För mig räckte det inte med att säga att jag inte kunde någon tisdag under försäsongen utan jag skulle ringa varje gång. Vilket jag också gjorde de allra flesta gångerna. Alla som har ett barn i 1-års åldern vet att man kanske inte alltid hinner med det.

Eftersom jag inte kunde träna varje gång, och inte ingick i hans favoritgrupp, tog det ganska lång tid innan jag fick chansen att spela match med A-laget ordentligt. Men det var bara att kämpa på. När jag väl fick chansen så hade jag en plats på högerbacken vilket förstås var kul.

Ganska direkt märkte man att Dan Hansson genomgångar inför matcher och hans taktiska kunskaper var direkt dåliga. Även om man spelar i lägre serier så måste det ju finnas någon spelidé. Enkla saker som press-understöd, zonförsvar, hur högt upp man ska pressa osv är ju saker som måste gås igenom och för en del spelare förklaras. Inget sådant gjordes på ett bra sätt. Och den allra vikigaste biten för en tränare, att se till att lagkänslan finns där glömdes helt bort. Uppmuntrande ord till ALLA spelare, få avbytare att känna sig delaktiga och andra primära saker lyste med sin frånvaro.

Nåja, serien började och vi hade ett bra lag på pappret och målsättningen var att vinna vår division 5 serie. Första matchen, derbyt mot Kungsladugård, slutade med förlust 2-3. Helt otroligt med tanke på hur matchen såg ut. De gjord 3 helmärkliga mål men så är det ibland. Inför andra matchen mot Assyriska hade Dan redan fått panik. En ny, rätt medioker spelare, gjorde en träning i veckan efter Kungsladugård matchen. Jag kommer inte ihåg om Dan kände honom innan eller om ”rätt” spelare kände honom. Hur som helst så gick han rätt in i startelvan. De spelare som tränat hela försäsongen förpassades till bänken. Assyriska hade ett grymt bra lag och vi fick stryk med ett antal bollar och nyförvärvet på topp hade inte gjort någonting som inte spelare med GFF-hjärta hade gjort bättre. Och hur var det han sagt till mig nu igen, jo, endast spelare som är med och tränar regelbundet är aktuella för a-lags spel.

Att starta serien med två förluster är tungt. Särskilt som man var ett förmodat topplag och hade spelare till det. Match tre mot Arvesgärde på Majvallen skulle bara vinnas. Vi var också helt överlägsna men lyckades inte få in bollen. Istället gör de naturligtvis ett mål i slutminuterna. Allt var nattsvart.

Men efter några tunga dagar är man beredd att gå ner till träningen igen och köra på och ändra på detta. Trots allt har det ju bara gått tre matcher. När vi spelare kommer ner till träningen är inte Dan Hansson där. Rykten går att han funderar på att sluta. Vi får träna själva och alla undrar vad som står på. Vid nästa träning är det likadant. När vi kommer tillbaka från denna träning, som är den sista före nästa match, är Hansson i klubblokalen. Han verkar nipprigare än vanligt och vi spelare vet inte riktigt vad som händer. Han måste ju meddela laget muntligt, så som det ska vara och som han alltid gjort. Men inget lag meddelas och Dan har åkt iväg.

Efter en stund upptäcks en lapp hängandes på dörren. Där står laget. Jag åker direkt från startelvan ut ur truppen. Även någon annan drabbas av samma öde. Dan Hansson var så feg att han inte vågade säga det till oss ansikte mot ansikte utan han satte upp en lapp och pyste iväg. Här hade jag ringt varenda jävla gång jag inte kunde träna för att han ville ha det personligt men han kunde inte stå för sina petningar. En petning, som jag visserligen tyckte var djupt orättvis då vi i försvaret gjort okej matcher menas mitten och anfallet inte fungerat alls, såklart skulle accepterat om den meddelats på ett tjust sätt. En annan viktig sak var att han hade ingen aning om vilka som tränat i veckan, han var ju som sagt inte där, och som verkligen nu var beredda att kämpa för GFF. Det var många borta från träningen den veckan kan jag säga.

Det kan tyckas löjligt men precis allt lust i hela kroppen att spela fotboll försvann i ett nafs. Jag gillade honom inte från början men jag älskade att spela fotboll och hade redan efter två säsonger fått ett GFF-hjärta så jag ville fortsätta. Hans vidriga sätt att vara som person och hans dåliga fotbollskunskaper kunde jag stå ut med. Men när han visade sig vara en sådan skitstövel som inte vågade stå för sina ageranden då fick det vara nog. Hade det vart idag hade jag gjort precis samma sak, lagt ner, men jag hade också konfronterat honom mycket hårdare. Helt ärligt hade jag kunnat ge honom ett slag på käften. Och jag vet att jag hade kunnat få med mig åtminstone fem spelare till i min attack.