En dag på jobbet

Det finns fyra saker som dyker upp i stort sett dagligen när man jobbar som bibliotekarie förutom sedvanliga bibliotekariesysslor.

1. Man får lyssna på historier hämtade ur verkligheten. Ofta fantastiska små berättelser som dessa personer inte har någon annan att berätta den för. Jag lyssna gärna. Den senaste historien som berörde mig djupt berättades av en riktigt gammal dam. Den handlade om hur hennes pappa hade utvandrat från Sverige till USA. Hur han efter mycket vedermödor till sist köpt sig en saloon i en stad som jag glömt namnet på. Historien var mycket lång men väldigt spännande. Pappan hade efter ett tag sålt saloonen flyttat tillbaka till Sverige och fått en dotter, alltså damen som var inne på biblioteket. Damen hade i sin tur åkt till USA på 1950-talet för att studera i den amerikanska södern. Där hade hon sett många av de stora artisterna uppträda, hur spännande lät inte det. Men hon hade också upplevt den fruktansvärda behandlingen mot landets svarta befolkning som fortfarande fanns i södern vid den här tidpunkten.

Alla historier man får berättat för sig är inte så här spännande men ofta är det historier som verkligen är ett nöje att lyssna på.

2. En annan sorts historier står gymnasisterna för. De verkar helt klart hellre vilja prata sex än att jobba med grupparbeten när de besöker biblioteket. Att jag eller någon annan bibliotekarie sitter några meter bort verkar inte beröra dem nämnvärt. Veckans snackis var diskussionen mellan tjejgänget om vilken ställning som var bäst för att det inte skulle bli pinsamma pruttljud av luft under sexet. Det var nästan så att det blev ett arbetsmiljöproblem. Jag tror dock inte att jag tar upp det på nästa APT.

3. Det finns personer som alltid letar fel och har taggarna utåt. Av någon anledning måste de hitta något att klaga på. Allt som oftast så sköter man det fint och förklarar för dem hur saker och ting ligger till. Oftast är det någon bok de inte hittar men som med vår hjälp plockas den fram. Det ser dessa personer nästan som ett nederlag, att de inte hittade boken själva. Det måste vara något som är fel. Varför står boken där? Varför är bibliotekssystemet så svårt? Varför varför varför? Det är då jag svarar "Are you feeling lucky? Punk!!!"

4. Och vem fan ska plocka i ordning på det här? Den frågan ställer jag mig dagligen. För mig är det helt obegripligt att folk bara tar saker från en plats och lägger den på en annan. Jag har egentligen inte mer förståelse för unga som är slarviga men har ändå lite överinseende med deras mognad. Vuxna däremot, de tycker jag inte har några som helst ursäkter för att stöka till. Mammor och pappor som lämnar barnavdelning i skicket av ett slagfält av böcker. Skulle de sjävla vilja komma dit och se pusselbitar över hela golvet, grus i hela soffan, och som sagt böcker på alla tänkbara platser utom i boktrågen. Hur tänker dessa personer egentligen. De är ju välklädda och propra men uppenbarligen är det något som saknas i deras inre.

Det ska sägas att personerna som beskrivs under punkt 3 och 4 är i klar minoritet av våra besökare. Men de finns och det förundrar mig.

Som alla vet älskar jag att vara bibliotekarie.