Två steg från Wanderson

Jag tror man kan säga att jag haft fel. Kanske inte på fullt allvar, men nästan, har jag tänkt att man nog inte helt hade gjort bort sig helt om man fått spela en allsvensk fotbollsmatch. Då menar jag så klart inte nu utan för typ tio år sedan när man hade lårmuskler.

Efter att idag stått i den härliga vårsolen på GAIS-gården så reviderar jag mina tidigare tankar. För att stå ett par meter från Wanderson, SuperMervan, Calum Angus, Bassombeng, Ayarna, Ijeh och de andra så ser man hur oerhört skickliga de är. Det går fort som tusan och de är vältränade in i minsta muskel.

Faktum är att se Wanderson konster på så nära håll är något av det bästa jag sett i fotbollsväg. Han har helt magisk bollkontroll och ett flyt i steget som är så vackert. Det är egentligen ett under att han fortfarande spelar i GAIS.

19 dagar kvar till premiären mot Häcken. Spelar de med samma intensistet som idag ser det mycket lovande ut. I alla fall framåt finns det inga oroligheter från min sida. Det lilla orosmoln som finns är backlinjen. Även om de fyra bästa spelar så är den inte riktigt klockren. Och skulle det bli någon skada blir det riktigt jobbigt.