När Ella var 1-3 år så var det ofta omöjligt att natta henne. Våra försök att köra 5-minuters metoden, då man lämnar det skrikande barnet och går ut, var lönnlösa. Vi hade inte tålamodet och hjärtat att låta henne skrika. Efter en minut gick man såklart in igen och tröstade henne. Men då fick vi också leva med att nattningen tog evigheter. Man låg där och blev mer och mer frustrerad. Sen när hon väl somnat var det stort projekt att smyga ur sängen och rummet. Något som inte alltid lyckades. Gjorde det inte det var det lätt hänt att känna en total leda inför livet.
Nåväl, det är många år sedan, och det kan vara svårt att förstå att man tyckte det var så jobbigt. Men som jag minns det var man konstant trött och man såg den lilla egentiden man hade försvinna bort i evigheten.
Att natta nuförtiden är bara kul. Jag och L kör fortfarande vårt varannandagssystem. Nu är det nästan så att man saknar det när det inte är ens kväll. Vad är det som gör det kul nu då? Jo, dels läser man ju roligare böcker och dels är det något helt annat att kommunicera med 6 och 9-åringar än bäbisar. Varje kväll får man höra alldeles fantastiska små berättelser om saker som hänt, ska hända eller som Ella och Astrid undrar över. Det är alltid en lycka att vara förälder och den lugna stunden före insomning förstärker denna känsla enormt.
Barnen tycker också mysstunden före läggning är härlig. Det tror jag i alla fall. Men man har en svår konkurrent i tvn. Det är inte bara bolibompa som är intressant längre utan det är många program som börjar kl 20, och slutar en timme senare, som lockar. Lekprogram, byggprogram, träningsprogram och matprogram bland annat. Vi har gjort en deal att de får se ett sådant program på veckodagarna.
Den här veckan föll valet på Familjen Annorlunda. Ett program som jag aldrig sett på ordentligt innan. När jag nu såg det så känner jag inte att jag missat något men det var ändå ett inslag i programmet som jag är mycket glad att fått se. Det var när en familj åkte till Milano och bland annat såg Zlatan spela match. Och framförallt hur de lyckades hamna i ett läge efter matchen där de stod och fick autografer av alla stjärnor. Vilken lycka för pappan och barnen och vilken lycka att se deras lycka. Det var stort att se! Både jag och Ella fick tårar i ögonen menas Astrid är lite mer cool. Klippet fanns kul nog på youtube.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar