Idag satte jag på Uffe frivilligt på jobbet. Jag undrar om det hänt någon gång innan i mitt liv. Jodå, jag har lyssnat på honom en del innan. Jag har gett honom massor med chanser men då har jag alltid lagt på en skiva för att jag försökt gilla det. Idag fanns inga sådana tankar utan helt plötsligt kände jag för att lyssna på Ulf Lundell. Konstigt.
Hur var det då? Inte så dumt men heller inte någon utomjordisk upplevelse musikmässigt. Textmässigt vet jag vad han kan och där har han alltid sina poänger.
Den här låten konstaterar jag dock villigt att jag kommer spela imorgon igen. Och kanske hela sommaren som kommer också.
måndag, maj 11, 2009
Ulf Lundell - Ut ikväll
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
"...plötsligt kände jag för att lyssna på Ulf Lundell."
Konstigt, ja. Och väldigt roligt - om någon någonsin skriver en bok med den titeln, köper jag den direkt. Bra låt! Inte alls dum, sa han motvilligt. (Är jag gammal nu?)
Haha,håller med. Det var verkligen en stilig boktitel som skulle locka till köp.
Låten har något berusande över sig som jag antar att alla "pojkar längst fram" känner inför hela Lundells katalog. En berusning som jag nästan aldrig känner när jag hör honom. Men Ut ikväll har ett bra driv och slår inte över i bredbenhet.
På tal om gammal. När Lundell intervjuades på tv och fick frågan om hur det kändes att fylla femtio år så sa han att det värsta var att han inte kunde bära upp sina jeans längre. Hans röv passade helt enklet inte för 501'orna längre. Av någon anledning tänker jag alltid på detta när jag ser eller hör honom.
Skicka en kommentar