O.V. Wright - I Don't Know Why ( I Love You Like I Do )

Igår stod Eli Paperboy Reed på Storans scen. Enligt mig var det en magnifik spelning. Efter en liten trevande inledning så hade han större delen av publiken sin hand när han blivit uppvärmd. Särskilt kvinnorna kom närmare och närmare scenkanten.

Det är svårt för en vit man att sjunga soulmusik. Det är ändå svårare att göra det på 60-tals vis. Oftast brukar det låta som ett halvtaskigt coverband. Men Paperboy han klarar det, han har rösten, han har låtarna, han har ett bra band i ryggen och han kan bygga upp en spelning.

Hans band The True Loves ska ha en stor eloge. Den smilande trummisen kanske var lite stel men bassisten var så solid att det inte gjorde något. Blåsarna gjorde sitt hantverk perfekt. De visste att när man spelar soul så är det inget överspel som gäller.

Jag hade anat att det skulle lyfta sig rejält från hur det låter på skiva. För där finns det lite Commitments varning. Men att det skulle lyfta så här trodde jag inte. Naturligtvis når han inte till de stora soulmännen men eftersom de inte finns kvar längre så är nog Eli Paperboy Reed det bästa man kan se på en livescen vad det gäller gammaldags soulmusik just nu.

Det spelades några covers under kvällen. Bäst var när Paperboy tolkade O.V. Wright ensam med gitarr. Det var nästan lika bra som orginalet. Att vara lika bra förstår ni är omöjligt om ni lyssnar på låten ovan.