Efter 12 kilometer tog de slut. De bara lade av. Antagligen var det deras protest mot den tveksamma grundträningen. De skrek att jag skulle stanna och ta en taxi hem. Sådant dåligt inflytande hade de inte på resten av kroppen även om de sålde in idén väldigt väl.
Nä, benen skulle allt få lida hela vägen in i mål. Över Göta Älv bron, längs hela Avenyn, Vasagatan, Övre Husargatan, i Slottskogen och på upploppet inne på vallen så var det en maktkamp mellan dem och hjärnan. Kanske kan man säga att hjärnan vann men att benen gjorde så starkt motstånd att hjärnan ändå inte var nöjd. Och benen riktigt njöt av att pina mig i närmare en mil. De ska nog få igen.
1.38.59 var min sämsta tid någonsin. Visserligen visste jag läget men man hoppas ju att man kan leva på gamla meriter ett år till. Men det gick inte.
Benen får sitt straff ikväll. De pockade på uppmärksamhet och ville ge sig ut och dansa till Dr. Feelgood. Men det är klart de inte får om de varit så olydiga tidigare idag.
lördag, maj 16, 2009
Dr Feelgood - She Does It Right
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Starkt gjort! 1.38.59 är en jävligt bra "sämsta tid genom tiderna". Om du frågar mig. Men jag har ju å andra sidan övertrasserat kontot "gamla meriter" för länge länge sedan.
Skicka en kommentar