bob hund : Ett Fall Och En Lösning

Efter en helg hemma hos mor får man alltid en längtan efter den fantastiska hunden Coco. Det är fjorton år sedan hon dog men hon känns väldigt närvarande fortfarande.

Från den första gången jag och mamma såg henne i valpkullen så var vi förälskade. Hon var den slöaste och snällaste valpen sa hundägarinnan och det tyckte vi kändes bra. Henne ska vi ha! Utbrast vi med en gång. Hon var även den finaste.

Vi ångrade oss verkligen aldrig för hon var en oerhört snäll hund. Alla Golden reteriver hundar är ju snälla men Coco var verkligen SNÄLL mot alla.

De sista åren blev hon så stel i lederna att hon hade det tufft. Trots detta såg man i hennes ögon att hon gärna ville hänga i. Till sist gick det dock inte längre. Beskedet att hon inte klarade sig längre fick hon av veterinärerna.

Jag fick beskedet mitt under en fest just på väg till att se Bob Hund spela på Framnäsfestivalen i Lidköping. Efter det var det förstås omöjligt att gå på en spelning. Jag gick rakt ut i lidköpingsskogen och satte mig tills det var kolsvart. På ett träd ristade jag in Cocos namn och ett kors. Hon var fantastisk.