Small Faces - Ogdens' Nut Gone Flake (1968)
Bara titeln kan ju skräma mig. Vad tusan menar de med den. Och precis som flera andra skivor nyligen på den här listan är detta till större delen ett konceptalbum där jag inte alls går igång på texterna. Men till skillnad från föregående plattor så fräser det stundtals om musiken. Ibland är det ett Stones groove och ibland är det rena Madchester basgångar.
Så det är ett ganska ambivalent album att lyssna på för mig. Dels finns det hemska saker som brittisk music-hall musik och till det knasiga berättelser. Men, som sagt, det finns också ett driv och det finns bra sångröster som gör att man har förbiseende med en hel del av otygen.
Låten Rene symboliserar precis allt jag skrivit ovan. Den börjar lite uselt ompa-ompa brittiskt, sen kommer bra röster in och det hela avslutas med ett hejdlöst sväng i två minuter. Jag blir inte riktigt klok på det.
Betyg: GGG
Favorit: Lazy sunday
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar