This mean old world runs on sex and gasoline

Att jag inte är världsbäst på att visa karaktär har jag lärt mig att leva med. Så är det bara. Mina vita månader hålls inte, löpningen ställs in utan giltigt skäl och tandläkarsamtalet skjuts på fast jag lovat mig själv att ringa och beställa tid förra hösten. Bara för att ta några exempel.

På jobbet har jag inte karaktärsproblem på så sätt att jag inte sköter mitt jobb. Men det blir problem när jag bara lämnar de lite tråkigare uppgifterna när roligare saker dyker upp. Därför hamnar jag ofta i tidsnöd med de tråkiga och jobbiga sakerna och då kan man lägga till stressiga till tråkiga och jobbiga. Det är ingen bra kombination.

Vad är det då för roliga arbetsuppgifter som gör att det blir så. Jo, det är när paketen med skivor anländer. Att sitta och klistra etiketter och lägga in alla uppgifter i bibliotekskatalogen är inte jättekul men att samtidigt kunna lyssna på dem är förstås en lyx. De flesta skivorna vet man ju vilken klassifikation de ska få. Miles Davis är jazz, Billy Bragg står på rock osv. Men det finns många gränsfall. Som idag när nya Rodney Crowell skivan anlände. Ska han stå på Country eller pop/rock. Då blir det lätt ett svepskäl att lyssna på hela skivan för att reda ut detta. Sen vill jag ju lyssna på Sofie Zelmani, Giant Sand, James Yorkston, Joe Tex och Darrel Scott också.

Företagare på bibliotek jobbet får nog vänta ytterligare en dag. Fast det är klart det är bara en dryg månad kvar tills jag ska anordna och vara ansvarig för en nyföretagarmässa på biblioteket. Hur ska det gå? Jag tror jag fick lösningen när jag lyssnade på Rodney Crowell skivan faktiskt. Öppningslåten Sex and gasoline är en fin countryrocklåt om livets väsentligheter. Kanske ska jag inleda mässan med att spela den låten högt som ett statement över hur jag ser på saker och ting. Eller kanske är andra låten Moving work of art ännu mer lämpad att spela upp. En låt om längtan och skönhet som tassar fram till en stillsamt plockande gitarr. Efter att jag spelat upp låtarna ska jag utbrista: Är det inte bättre att vi sätter oss ner och bara har lite kul! Ungefär som när Tom Cruise blev galen hos Oprah. http://www.youtube.com/watch?v=21i4j5_bs40

Fast det är klart ska någon försöka importera The Hawian chair till Sverige så kan det bli kul ändå. Kolla här bara: http://www.youtube.com/watch?v=DHiqVygN-w0 Blir det inga roliga stolar eller om de inte fattar att livets elxir är musik kan resten av mässdeltagarna starta hur många företag och fuska med skatten hur mycket de vill. Jag bryr mig inte.