I don't know for certain, did it just quit hurtin'...

Det är inte mycket som slår känslan av att verkligen lyssna på rätt låt vid rätt tillfälle. Igår hade jag en sådan där, närmast övernaturlig, musikupplevelse när jag åkte hem från Kungälv sent på kvällen. Folk, som har barn, brukar säga att barnens födelse är det största de varit med om. Och ja, det kan jag väl hålla med om, men vissa musikstunder kommer löjligt nära. Jag vet att jag har problem.

Hacienda Brothers är ett bra countrysoulband som släppt några starka skivor de senaste åren. Tyvärr dog sångaren och låtskrivaren Chris Gaffney i våras så några mer album blir det inte. Sista plattan Arizona Motel kom i somras och är lite ojämn men det finns några höjdpunkter. Särskilt de låtar som är producerade av legenden Dan Penn är riktigt bra. Allra bäst är Use to the pain.

Jag hade lyssnat på Use to the pain några gånger innan den kom på i bilen igår. Visst hade jag tyckt att den var bra men inte blivit frälst. Men igår så bara small det till. Låten var bara helt perfekt. Jag han lyssna på den fem gånger innan jag var hemma.

Låten är av typen klassisk soulballad sjungen av ett countryband. Det är något i det mötet jag verkligen gillar. Ett sparsmakat komp ljuder bakom Gaffneys röst som sjunger en helt makalös text. Andra versen är min favorit. Enkelt men så effektivt.

"Well I'm put of crying, and took up lying

when I told myself you be back someday,

and I made it half past winter

into the springtime

but it's still cold here in this heart of mine,

the flowers they don't bloom

maybe it's to soon

am I hurtin', am I healing, am I getting over you"

Sen kommer den makalösa refrängen igen och då är det bara att skråla med. Efter det kommer ett litet stick och sen kommer en perfekt countrygitarr in och spelar ett kort minimalistiskt solo som ger mig gåshud varje gång. Gitarren kompar sen låten till slutet då refrängen återkommer. Fantastiskt!

...did it just quit hurtin', or did I just get used to the pain