Chuck Klosterman - Sex, droger och kalaspuffar

Tidigare i år innebar Klostermans bok Killing yourself to live en mycket underhållande läsning. Därför var förstås förväntningarna ganska stora nu när det finns ytterligare en Klosterman bok översatt till svenska. Men tyvärr är det mest besvikelse som infinner sig när jag läst ut boken.

Kanske kan man skylla mitt missnöje på att Sex, droger och kalaspuffar innehåller 18 olika essäer och inte en lång berättelse. Klosterman kommer med åsikter och tankar om i stort sätt varje populärkulturellt fenomen man kan tänka sig. Visst är författaren skicklig med liknelser och paraleller av de mest skilda saker. Han är underfundig och skarpsint men det blir mest jobbigt i längden. Det känns som texten babblar sig fram som en jobbigt pratsjuk person som man aldrig blir av med.

Det är egentligen bara ett stycke som jag gillar lika mycket som Killing yourself to live. Det är när han följer ett Guns N' Roses tribute-band som heter Paradise city. Där funkar Klosterman mer som en skildrare av något som händer och han behöver inte sätta in sig själv i varje situtation. Stycket heter Appetite for replication och är väl värt att låna boken för.

Förresten finns det en teori som han tar upp i boken, jag kommer inte ihåg var, som är intressant. Det handlar om när man i sömnen drömmer om något som man i verkliga livet inte klarar av att utföra. Exempelvis har det hänt att jag drömt att jag sjungit någon låt som i verkligheten inte finns men som i drömmen låter kalasbra (Att jag även har en bra sångröst i drömmen kan vi strunta i nu). Betyder detta att om jag ansträngde mig riktigt mycket så finns det hitlåtar att plocka fram ur min kropp eller är drömmar drömmar?

Betyg: GGG