Reckless life

I helgen hade jag den stora förmånen att vara på fest med roskildetema. Det bjöds på toast a la Hjaltes till förrätt. Till huvudrätt serverades klassisk spaghetti och köttfärssås som smakade minst lika bra som den på Roskilde och det vill inte säga lite. Maten sköljdes ner med en lite lyxigare variant av rödvin än solvarm tetrapaketerad danskt blask. Gott så!

Ett snyggt bildspel från de två senaste årens festivaler rullade på tv-skärmen. Där kunde man se att det var lite skillnad på väder. Och man kunde då också tänka att vädret spelar mindre roll för det var lika roligt båda gångerna.

Inte bara i lördags var det roskildestämning hos värden. Den råder alltid i den lägenheten tack vare den mest fantastiska tavla jag vet. En otroligt vacker förstoring på den orangea scenen som alltid väcker starka känslor. Sen får man ha överinseende att det är Kent som vistas där på bilden.

Kvällen fortsatte med nostalgiska youtube-klipp från gamla festivaler. Samtidigt tog värden emot drinkbeställningar som han jobbade i Gringo Bar. Att han använde decilitermått i stället för centiliter kanske var att överskatta gästerna en aning men det smakade väldigt gott.

Sen är allt ett sammelsurium av intryck: Taxiresor, Ritz, vitt kakel, promenader, soulmusik, Pustervik, samtal, The Methadones, norrmän, ungdomen, svart klubb, dans, prostituerade*, Järntorget, skratt och uppgivenhet.

Helt plötsligt är klockan halvfem och jag står hemma i hallen fräsch som en nyponros (kanske inte). Galet!

Tack för att jag fick komma!

*Det är kanske bäst att förklara så ingen tror att jag hänger i Rosenlund. Det var utanför 7-eleven vid Järntorget som hallickar, glädjeflickor och svarttaxibilar hade samlat sig när jag och kvällens värd avslutade festligheterna med ett långt snack. Där stod vi och betraktade hur den mörka sidan av natten ser ut.