Stigbergtorget - Kaptensgatan

Antagligen har jag skrivit det förut. Hur mycket jag älskar att gå vägen från Hemköp på Stigbergstorget och hem. Det är aldrig jobbigt att handla i och med att promenaden är såpass trevlig varje gång. Ikväll var det extra skönt då min förskylning börjar släppa.

Jag kom ut från Hemköp med kattmat och två paket mjölk. Mörket hade lagt sig men ändå kändes luften behaglig. Runt Stigbergtorget pågår alltid ett behagligt myller. Folk är på väg någonstans och man stöter på alla sorters typer. Många är av den väderbitna sorten. Jag fascineras alltid över deras livshistorier. Spårvagnar åker åt alla håll och det finns fik, skivaffärer, second-hand butiker och övernattningsrum för uteliggare inom ett ögonkast. Lite störande är det att Ljudkällarn (se föregående inlägg) ligger där men jag ska nog komma över det också.

Snart går jag förbi kulturhuset Oceanen. Därifrån sipprar allt som oftast svängiga rytmer ut ur fönstren. Folk kommer glada ut från en salsakurs eller vad de nu gjort för något kul därinne. Jag tänker att det verkligen är dags att fika på cafe Chao som öppnade där i våras. Deras uteservering ser mysig ut och det skulle inte vara några problem att dagdrömma bort några timmar där.

När jag vänder blicken åt andra hållet så lyser tyskens (Lidl) fula loggo. Tillsammans med barnen har jag tidigare gjort ett besök där för att bilda mig en uppfattning. Resultatet blev att jag kan slå vad med vem som helst att stället är stängt innan nyår. Det är bara att hoppas att de äntligen kan hyra ut till något roligt för lokalen är ju häftig.

Mm, nu når mig de thailändska dofterna från Kalaya. Deras enormt goda mat får det alltid att vattnas i munnen och kurra i magen. Tänker att jag nog borde bli lite modigare och inte beställa kalaya special varje gång.

På andra sidan gatan ligger Kaparens färg. Just idag förtränger jag att vi ska bygga ett nytt kök och att vi säkert behöver gå några vändor dit. Visst ska det bli kul med ett fräschare kök men det kommer bli jobbigt innan allt är klart.

Efter ytterligare några steg ser jag den något bistra lappen på glasaffärens dörr. Där står: Tack alla kunder för i år. Nu stänger vi för säsongen och öppnar igen i vår. Glassäsongen och därmed det hyfsat varma vädret är alltså över. Lite nedslående är det men sådana här höstkvällar när vinden inte blåser och livet känns bra gör det inget.

Snart ser jag ut över Söderlingska parken. Där har man verkligen lyckats med belysningen för det ser nästan exotiskt ut. Så här på kvällen råder lugnet men man tänker på hur många timmar man spenderat där med kidsen. En härlig tid. Det är inte dumt att gå och lägga sig där med en bok heller. För att inte tala om att åka pulka när det fallit snö. Då känns det som att vara med i en Astrid Lindgren film. Jag som egentligen inte är så mycket för snö tycker att snö det underbaraste som finns när det går att åka här.

Sen har vi ju cafe Zenit. När jag går förbi där ikväll så håller de på att bära in borden från uteserveringen. Zenit är verkligen en pärla. Mest för att läget är så super. Att sitta där och fika och samtidigt spana på folk som går förbi är livsnjutning. Deras soritment smakar alltid bra också.

Den resterande vandringen hem är inte dum den heller. Man förundras över hur den lilla second-hand affären går runt. Den store mörkhyade mannen som alltid sitter där en trappa ner verkar inte gått något säljkurs om man säger så. Mittemot ligger Pizzeria Ruffino och jag försöker tänka ut någon dag som skulle passa att äta deras kebab special som verkligen är en första klass pizza.

Väg i väg med pizzerian ligger Restaurang Plankan. De har fått ordning på verksamheten och det är alltid mycket folk där. Just idag var lusten inte tillräckligt stark för att gå in och dricka en öl men att möjligheten finns är underbar. Jag tänker alltid på när jag och grannen smet in på Plankan en fredag då vi stött på varandra i affären och var allmänt trötta efter en arbetsvecka. Genast var livet lite roligare när vi suttit där en liten stund. Sen har Plankan ett stort problem med sitt musikval men det struntar vi också i idag.

Snart är jag hemma men först ska jag runda hörnet vid Cafe Kolumbus. Här tillbringades en hel del tid precis när vi flyttat hit. Sen dess har det varit ägarbyte på ägarbyte och det blev mest sämre hela tiden. Numera blir det mest att man går in och köper glass någon gång. Men kanske ska man gå in och stödfika någon gång då och då. Det är ju kul att ha ett cafe i samma hus som man bor i. Ägaren ser så ensam ut då han sitter och rökar utanför. Fast han ser lite sliskig ut också och hans rökande lockar heller inte till att gå in.

Väl inne på innergården så tänker jag alltid. Jag älskar Majorna!