Tanken var ju att möta dagen med ett leende. Jag försökte intala mig själv att det här går bra rätt länge. Men när jag satt med mikrad mat och kollade in i en grå husvägg i Kungälv så kändes semestern så långt borta att mungiporna bara hängde.
Var det inte alldeles nyss dagarna så ut så här; vaknade tidigt, solen lyste och värmde lagom, sprang i 35 minuter för att sen kasta sig i ett spegelblankt hav, gick på grusvägen upp till stugan, åt en god frukost och efter det hade man hela dagen fri, tillsammans med de man älskar, framför sig.
Löjliga kontraster som jag inte var redo för. Men det känns nog bättre imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar