Jag har just läst Paul Trynkas biografi Open up and bleed om min barbröstade kompis Iggy Pop. En riktigt bra rockbiografi som sjävklart lockat till mycket Iggymusik det senaste. Att de tre första Stooges plattorna är mästerverk rakt igenom vet alla. Men det är väl ingen som missar Kill City. Skivan som Iggy och James Williamson spelade in 1975 och som kom ut halvt officellt några år senare. Förra året kom skivan i upputsad version. Williamson hade varit och styrt upp så Kill city äntligen fick den inramning den förtjänar. Skivan har inte alls samma intensitet och ilska som de tre föregående Stooges skivorna. Men det är precis det som är bra. De hade tagit det konceptet till max med Raw power. Kill city är ganska traditionell rock i bemärkesle av tempo och produktion. Men om traditionell skulle vara lika med tråkig så är det verkligen inget som Kill city är. Och ilskan ligger nog förresten kvar latent. För jag får lust att ge mig ut på stan och leva allmänt rövare efter varje lyssning. Man känner sig helt klart beyond the law.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar