Tänk att Way out west missade att boka Sveriges bästa band. Tur då att Göteborgs kulturkalas fixade det istället. Jag befarade dock att det var ett turnetrött och lite slitet band som skulle ställa sig på Göta platsens scen. Men ibland är det skönt att ha fel.
För faktum är att jag tycker bandet presterade en alldeles fantastisk spelning. Plura såg nöjd och sjöng med pondus, Carla spelade som han stod på glödande kol, Tony är Tony, Claes lade som alltid sina pianoslingor som extra krydda och Werner hade hjälp av sonen Adrian med att få till extra rytmer.
Spellistan innehöll kanske inte några större överraskningar. Men starten med Nerför floden och Jag står upp än var magisk. Carlas gitarrljud i Jag står upp än var det vassaste jag hört. Sen följde hit på hit med höjdpunkter som Älskling kom, Mina stjärnor har slocknat, Kungarna från Broadway och självklart det stora eposet Fulla för kärlekens skull.
Och som vanligt när Eldkvarn spelar ser man gammal som ung i publiken. Det är skönt att se att det finns folk av alla de sorter som uppfattat att Eldkvarn är något alldeles extra. Nu håller vi alla tummar att inspelningen av de nya låtarna går bra nästa vecka. För en ny Eldkvarn skiva i november är det vi vill ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar