Graveyard - Gbg, Nefertiti 23/3 - 2011 För ett par år sedan så gick jag lallandes hemåt efter en natt på stan. Någonstans i Allén stötte jag ihop med en kille. Vi skulle båda åt samma håll. Det var en av de roligare gångturerna jag haft. Precis innan vi skiljdes åt vid Stigbergstorget så kom det fram att min nattkompanjon var sångaren i Graveyard.
Sedan dess har jag hållt ett vakande öga på bandet. Och med deras nya skiva Hisingen blues kan man nästan känna sig stolt att fått gå med en första klassens sångare. Från debuten har man tagit flera steg. Referenserna till sjuttiotalshårdrocken är satta i sten men låtskrivandet har höjts markant.
Relseasespelningen på Nef förra veckan var en uppvisning i hur gammalt kan låta nytt. Publiken, full av deminklädda rockers, mådde mycket gott. Det gjorde jag också även om mina öron tog ordentligt med stryk. Av de hårda rockband som fanns på sjuttiotalet så är egentligen Black Sabbath det enda bandet jag älskar. Så därför är det något överraskande att jag gillar Graveyard så mycket. Men de har något som tilltalar och den här typen av traditionell rockmusik behöver pumpas in i blodet ibland.
Jag tror även att Graveyard har ändå mer att ge. Personligen skulle jag kunna se hur de i framtiden tar ut svängarna mer. Det känns som om de har några riktiga hits i sig. Låtar som är lite mer raka och närmar sig Creedence.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar