Så mycket bättre

Det är med ganska stor kluvenhet jag sett två avsnitt av programmet Så mycket bättre. Å ena sidan är det okej familjeunderhållning. Ingen åker ut, det är inte elakt, det är riktiga artister som deltar och det kan vara intressant att höra bakgrunden till vissa låtar. Å andra sidan är ryggdunkandet artisterna emellan enerverande i längden. Och när det ska hållas händer och gungas fram och tillbaka ryser det i hela min kropp.

Att min idol Plura Jonsson är med gör mig också fundersam. Han har spelat med Eldkvarn i snart 40 år, släppt närmare 30 studioalbum och spenderat mer mil på Sveriges vägar än vad som är nyttigt. Så självklart har han rätt till att göra vad tusan han vill. Känner han att han vill synas i ytterligare ett tv-program, efter den fantastiska serien om mat tillsammans med Maruo, så fine.

Men ändå, jag tycker inte han skulle vart med. Det är inte så att det devalverar den musik han gjort tidigare på något sätt. Och hans versioner av Berghagen och DiLeva låtar har inte varit dumma alls. Men det känns ändå fel på något sätt. Särskilt som jag läste att han inte hunnit skriva en enda ny låt i år då det varit så mycket annat.

Mitt råd är att han ska åka till Koster och skriva nya låtar. Det är det vi vill ha. Kåtbråken med DiLeva är inte riktigt lika intressanta.