KISS27 oktober 1984 var jag och min bror och kollade när Kiss spelade i Scandinavium i Göteborg. Det var min allra första större konsert. Allt var förstås overkligt. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var väldigt högt. Och att jag skämdes lite över det för min bror var inte lika inne på hårdrock som jag. Jag tänkte att han kanske tyckte det var jobbigt med ljudet.
Lite drygt ett år tidigare hade jag köpt min första skiva med Kiss. Det var Lick it up som var deras första utan smink. Jag hade spelat sönder mina skivor med 50-talsrockare och behövde gå vidare. Det blev Kiss.
Sedan gick det snabbt. Jag lade alla mina få slantar på Kissprylar. Knappar, tygmärken, skivor, posters, tidningar och vad man kan tänka sig gick till saker relaterade till Kiss. Efter ett tag hade jag så mycket knappar på mina tröjor att de blev jobbiga att ha på sig för att de vägde så mycket.
Jag gjorde en gitarr i träslöjden som liknande den Vinnie Vincent hade. När jag hade arbetat med den i en halv termin så gick jag ut på skolgården och slog sönder den. Det var ju så Kiss gjorde. Jag var hjärntvättad och Kiss var roligare än tjejer.
Min och tre kompisars utklädning till Kiss under klassens roliga timme blev ett fiasko. Jag var den enda som kunde låtarna. Samtidigt var vi väldigt nervösa och otroligt dåligt sminkade så jag minns än idag hur jobbigt det var.
Troligtvis var det julen 1984 som detta hände. Jag hade fått lite pengar av mamma att köpa julklappar till syskonen för. Men redan då visade sig min ibland dåliga karaktär. Jag kunde nämligen inte hålla mig utan gick och köpte Gene Simmons soloskiva. Den som jag önskade mig i julklapp. Mamma blev inte glad men hon tvingade mig inte heller att lämna tillbaka skivan. Det kom väl något hot att jag nu inte skulle få någon skiva i julklapp men sedan låg där allt ändå en lp-skiva under granen. Lp-skivan är för övrigt det bästa formatet på en julklapp som någonsin funnits. Att sedan få lägga på den på stereon när julklappsutdelningen är över är en känsla som är fantastisk.
Ja, Kiss betydde oerhört mycket för mig under några år. Man kan väl säga att det gällde åren 1983-1986. Jag åkte och såg Kiss igen 1988 i Frölundaborg. Det var väl ändå okej och jag fångade Eric Carrs trumpinne men jag hade ändå gått vidare kändes det som.
Kiss har ju förstås haft hjälp av sitt smink och sina kläder. Särskilt för att få ungar som mig intresserade. Men självklart hade det inte gått utan bra låtar. Och det har de i massor. Paul, Gene, Ace och Peter i orginaluppsättningen hade alla väldigt bra röster vilket gjorde dem breda. Man tröttnade aldrig. Ace Frehley är också en av rockmusikens bästa sologitarrister. Han går på känsla.
När jag lyssnar på Kiss idag så inser jag att låtarna finns bevarade i mitt inre för alltid. Det är bra på riktigt samtidigt som jag är tillbaka i 12-års-åldern och ser saker och ting. Framförallt ser jag hur jag sitter på övervåningen i vårt hus mellan två stora högtalare och känner en total frihet.
Lite drygt ett år tidigare hade jag köpt min första skiva med Kiss. Det var Lick it up som var deras första utan smink. Jag hade spelat sönder mina skivor med 50-talsrockare och behövde gå vidare. Det blev Kiss.
Sedan gick det snabbt. Jag lade alla mina få slantar på Kissprylar. Knappar, tygmärken, skivor, posters, tidningar och vad man kan tänka sig gick till saker relaterade till Kiss. Efter ett tag hade jag så mycket knappar på mina tröjor att de blev jobbiga att ha på sig för att de vägde så mycket.
Jag gjorde en gitarr i träslöjden som liknande den Vinnie Vincent hade. När jag hade arbetat med den i en halv termin så gick jag ut på skolgården och slog sönder den. Det var ju så Kiss gjorde. Jag var hjärntvättad och Kiss var roligare än tjejer.
Min och tre kompisars utklädning till Kiss under klassens roliga timme blev ett fiasko. Jag var den enda som kunde låtarna. Samtidigt var vi väldigt nervösa och otroligt dåligt sminkade så jag minns än idag hur jobbigt det var.
Troligtvis var det julen 1984 som detta hände. Jag hade fått lite pengar av mamma att köpa julklappar till syskonen för. Men redan då visade sig min ibland dåliga karaktär. Jag kunde nämligen inte hålla mig utan gick och köpte Gene Simmons soloskiva. Den som jag önskade mig i julklapp. Mamma blev inte glad men hon tvingade mig inte heller att lämna tillbaka skivan. Det kom väl något hot att jag nu inte skulle få någon skiva i julklapp men sedan låg där allt ändå en lp-skiva under granen. Lp-skivan är för övrigt det bästa formatet på en julklapp som någonsin funnits. Att sedan få lägga på den på stereon när julklappsutdelningen är över är en känsla som är fantastisk.
Ja, Kiss betydde oerhört mycket för mig under några år. Man kan väl säga att det gällde åren 1983-1986. Jag åkte och såg Kiss igen 1988 i Frölundaborg. Det var väl ändå okej och jag fångade Eric Carrs trumpinne men jag hade ändå gått vidare kändes det som.
Kiss har ju förstås haft hjälp av sitt smink och sina kläder. Särskilt för att få ungar som mig intresserade. Men självklart hade det inte gått utan bra låtar. Och det har de i massor. Paul, Gene, Ace och Peter i orginaluppsättningen hade alla väldigt bra röster vilket gjorde dem breda. Man tröttnade aldrig. Ace Frehley är också en av rockmusikens bästa sologitarrister. Han går på känsla.När jag lyssnar på Kiss idag så inser jag att låtarna finns bevarade i mitt inre för alltid. Det är bra på riktigt samtidigt som jag är tillbaka i 12-års-åldern och ser saker och ting. Framförallt ser jag hur jag sitter på övervåningen i vårt hus mellan två stora högtalare och känner en total frihet.
Femstjärniga låtar: Strutter, Cold gin, Deuce, Black diamond, Got to choose, Room service, Ladies in waiting, Getaway, Rock bottom, Cmon' and love me, Calling Dr. Love, Christine Sixteen, Shock me, Tomorrow and tonight, Love gun, Hooligan, Detroit rock city, Ladies room, Gods of thunder, Shout it out loud, Rocket ride, Rockin' in the USA, Radioactive, Burning up with fever, Living in sin, Rip it out, Sure know something, Is that you, Shandi, She's so european, I still love you, Lick it up, Gimme more, A million to one, Heaven's on fire, Tears are falling, Nowhere to run, I'm a legend tonight, Hide your heart
Finns att lyssna på här
1 kommentar:
Ojoj, du verkar vara ett stort Kissfan. Jag har också sett flera Kisskonserter och var bland annat på konserten på Scandinavium 1984. Har du förresten kvar trumpinnen från Eric Carr?
Skicka en kommentar