Att åka Älvsnabben i Göteborgs hamn är fantastisk. Att se staden man älskar in nattljus samtidigt som båten stilla glider över vattnet är hänförande. Gbg kanske inte har samma fina byggnader och annat som Stockholm men det finns något som får mig att känna innerlig kärlek till denna stad. Man har kommit hem helt enkelt.
På tal om äkta kärlek så måste man ge en stor hyllning till Woody West. Deras 10-års fest på MC-klubben på Mothers Freak var förstås strålande. Det ihopsamlade bandet, Woody All-Stars, med gästvokalister nådde stundtals rikigt höga höjder. Bäst var det nog när First Aid Kit gästade.
Framförallt ska man ge de tre som utgör Woody West all världens cred för att de orkar ta hit bra band år efter år. Jag vet inte hur många av deras arrangemang som jag besökt genom åren men det är massor. Och från nästan alla av dessa konserter har man minnen för livet. Sen ska man inte glömma alla sena kvällar man tillbringat på deras dansgolv heller. Det spelar ingen roll att man vet att exempelvis Wild night med Van Morrison och Jolene med Dolly Parton kommer dyka upp. Det är låtar som man aldrig tröttnar på.
En av Woodys stora fördelar är att folket som besöker deras spelningar är bra människor. Jag har inget behov att söka nya vänner men skulle jag vilja så tror jag att 99 % av de som finns på en Woody-spelning skulle fungera som en bra vän. Det är så det känns.
Höstens Woody-kalender ser mer än okej ut. Mark Kozelek, Kurt Wagner, Teenage Fanclub, Sleepy Sun, The Sadies, Jim Jones Revue och några ytterligare kommer suga pengar ur plånboken men förhoppningsvis ge ännu mer tillbaka. Fast jag undrar om något av banden klarar av att slå Phosphorescents spelning i tisdags.
1 kommentar:
The sadies lyssnade jag på nån gång i början 90-talet...tror jag?! Vinrött omslag..Jag känner igen det nånstans ihop med Greenday o Offspring-cds.
Håller med i hyllningen till Göteborg till fullo! :)
Andreas
Skicka en kommentar