"If you get it on tape, you can get in cash" 72 timmars uppladdning börjar nå sin kulmen! Någon spelade in och det är bara att acceptera:)
Magnus på väg in. Tänk att det alltid är härligt att vandra längs denna väg
Mästarkocken serverar middag.
Skål!!!
Patti Smith förgyllde lördagseftermiddagen.
Full energi första kvällen. På väg till tyskarnas fest på caravancampingen.
Två sköna lirare framför toastens mecka.
Wooden Shjips
Det är gott att leva på Roskilde.
Solen sken mest hela tiden.
Another alley trip!
Relalalaxa.Roskilde 2010
Avresa: Onsdagen 30 juni kl. 11.00
Hemkomst: Måndagen 5 juli kl. 17.00
Deltagare: Mattias, Magnus, Martin, Henning, Andreas och 75000 vänner till.
Att rulla ut från Gbg, ta färjan över till Helsingör, köra igenom 500 rondeller i Danmark för att till sist parkera på den gröna campingytan vid Roskilde och veta att man har fem dagar fulla av musik, fest, skratt framför sig är ungefär så bra man kan ha det i livet.
Nästan exakt två månader har gått sedan årets Roskildefestival. Det är ju på ett sätt bra för det innebär att det bara är tio månader till nästa. 2010-års festival var väldigt lyckad. Perfekt väder, bra campingplats, massor av sköna episoder och fyra fenomenala vänner är sådant jag lever på lika mycket som luften jag andas.
Musikmässigt så tyckte jag innan att årets festival tillhörde de sämre på många år. Men som vanligt så vet man att det finns mer att se än man hinner med ändå. Och som vanligt dyker det upp några riktiga överraskningar. Nedan följer några mycket korta musikomdömen från roskildedagarna.
Torsdag
Patti Smith - Öppnar festivalen tillsammans med Lenny Kaye. Hon sjunger två låtar akustiskt för att hedra dödsoffren i olyckan för tio år sedan. Tårarna rinner såklart.
Sick Of It All – Nä, de får inte till det live.
Lcd Soundsystem - Overcrowded
Valient Thorr – Denimklädda rockare som öser på bättre än vad de skriver låtar. Men energin det gav gjorde att vi hade löptävling utanför Odeontältet. Är det någon som vill ha revansch nästa år så ställer jag upp igen.
Ceu – Underskön brasilianska som verkligen utstrålade sensualism och musikalitet.
Fredag
Hypnotic Brass Ensemble – En av festivalens bästa spelningar. Sju blåsare från Chicago som ”got the party jumping”
Wooden Shjips – Nyhetens behag finns inte kvar men det är klart att San Francisco bandet river huset i Roskilde.
Alice In Chains – Mycket bättre än förväntat. Synd att man missade större delen av spelningen.
Health – Så här i efterhand den spelning som är mest ihågkommen och bäst. Att spela låtarna Die slow och USA boys i rad knäckte mig fullständigt. Noiserock som ska ses live.
Japandroids – Lite av en besvikelse. Men de hade det tufft att gå på efter Health.
Den Sorte Skole – Danskt dj-kollektiv som hade till uppgift att spela låtar från de 40 år festivalen hållit på. Det gjorde de med den äran. Hela Arenatältet dansade långt in på natten.
Lördag
The Rumour Said Fire – Danskar som startade lördagen på ett trevligt sätt.
Patti Smith – Nu med hela bandet. Vilken röst, vilken utstrålning, vilken kvinna! En fantastisk spelning full av hits och även lite mer udda låtar.
Bad Liuetenant – Ljudproblem och annat tog på fokus från Bernard Sumner och till sist även oss i publiken.
Fest – Resten av lördagen var party.
Söndag
Motorhead – Kul att äntligen se Lemmy.
The National – Bra som vanligt men nu började öronen bli slitna.
Julian Marley – Habil reggae
Pavement – Habil slackerrock
Prince – Tog mig totalt med överraskning. Fantastisk avslutningsspelning och stämning framför orangea scenen.
Hemkomst: Måndagen 5 juli kl. 17.00
Deltagare: Mattias, Magnus, Martin, Henning, Andreas och 75000 vänner till.
Att rulla ut från Gbg, ta färjan över till Helsingör, köra igenom 500 rondeller i Danmark för att till sist parkera på den gröna campingytan vid Roskilde och veta att man har fem dagar fulla av musik, fest, skratt framför sig är ungefär så bra man kan ha det i livet.
Nästan exakt två månader har gått sedan årets Roskildefestival. Det är ju på ett sätt bra för det innebär att det bara är tio månader till nästa. 2010-års festival var väldigt lyckad. Perfekt väder, bra campingplats, massor av sköna episoder och fyra fenomenala vänner är sådant jag lever på lika mycket som luften jag andas.
Musikmässigt så tyckte jag innan att årets festival tillhörde de sämre på många år. Men som vanligt så vet man att det finns mer att se än man hinner med ändå. Och som vanligt dyker det upp några riktiga överraskningar. Nedan följer några mycket korta musikomdömen från roskildedagarna.
Torsdag
Patti Smith - Öppnar festivalen tillsammans med Lenny Kaye. Hon sjunger två låtar akustiskt för att hedra dödsoffren i olyckan för tio år sedan. Tårarna rinner såklart.
Sick Of It All – Nä, de får inte till det live.
Lcd Soundsystem - Overcrowded
Valient Thorr – Denimklädda rockare som öser på bättre än vad de skriver låtar. Men energin det gav gjorde att vi hade löptävling utanför Odeontältet. Är det någon som vill ha revansch nästa år så ställer jag upp igen.
Ceu – Underskön brasilianska som verkligen utstrålade sensualism och musikalitet.
Fredag
Hypnotic Brass Ensemble – En av festivalens bästa spelningar. Sju blåsare från Chicago som ”got the party jumping”
Wooden Shjips – Nyhetens behag finns inte kvar men det är klart att San Francisco bandet river huset i Roskilde.
Alice In Chains – Mycket bättre än förväntat. Synd att man missade större delen av spelningen.
Health – Så här i efterhand den spelning som är mest ihågkommen och bäst. Att spela låtarna Die slow och USA boys i rad knäckte mig fullständigt. Noiserock som ska ses live.
Japandroids – Lite av en besvikelse. Men de hade det tufft att gå på efter Health.
Den Sorte Skole – Danskt dj-kollektiv som hade till uppgift att spela låtar från de 40 år festivalen hållit på. Det gjorde de med den äran. Hela Arenatältet dansade långt in på natten.
Lördag
The Rumour Said Fire – Danskar som startade lördagen på ett trevligt sätt.
Patti Smith – Nu med hela bandet. Vilken röst, vilken utstrålning, vilken kvinna! En fantastisk spelning full av hits och även lite mer udda låtar.
Bad Liuetenant – Ljudproblem och annat tog på fokus från Bernard Sumner och till sist även oss i publiken.
Fest – Resten av lördagen var party.
Söndag
Motorhead – Kul att äntligen se Lemmy.
The National – Bra som vanligt men nu började öronen bli slitna.
Julian Marley – Habil reggae
Pavement – Habil slackerrock
Prince – Tog mig totalt med överraskning. Fantastisk avslutningsspelning och stämning framför orangea scenen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar