Ezra Furman - Perpetual Motion People
Jag skulle nog säga att detta är den ojämnaste skivan på hela listan. Här finns allt från mästerverk till låtar jag inte vill höra igen. Det är ungefär där som Ezra Furman är i sin karriär känns det som. Han har kommit ut som transgender och låter identitetskrisen spegla sig i musiken. Säkert bra för honom men lite spretigt för oss lyssnare.
Totalt är detta ändå förstå ett album jag verkligen gillar. Mycket förstärktes under en fantastisk spelning på Gloria-scenen i Roskilde i somras. Där hörde man särskilt hur mycket kärlek till rockhistorien Ezra har. Vi fick allt från Buddy Holly till Lou Reed och Jonathan Richaman. Alltså inte covers utan låtar som matchar dessa artisters höga kvalitet. Skulle han ta bort knäpplåtarna så skulle han vara kapabel till en rockklassiker av högsta kvalitet. Än så länge har han nått 42 plats vilket inte är illa alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar