Graveyard - Innocence and Decadence
När första smakprovet kom från skivan märkte man en liten förändring. Det var lite lugnare och melodiskt. Bra, tyckte jag. Sen såg jag omslaget vilket är väldigt fult i mina ögon och blev tveksam. Sen kom skivan och det lät ungefär som det brukar vilket i det läget blev lite av en antiklimax.
Som tur var kom spelningen på Pustervik väldigt lägligt. Bandet gjorde en kanonspelning och det blev startskottet till en intensiv period med Innocence and Decadence. Då kom allting fram. De nya inslagen i musik, de utlämnande texterna och Joakim Nilssons grymma sång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar