En av mina första favoritlåtar spelades plötsligt i helgen. Det var rätt längesedan jag hörde den senast. Men det var ändå chockerande med vilken kraft den tog mig tillbaka till mitt 8-åriga jag. Låten kan mycket väl bli min madeleinekaka. Kanske läge att börja knacka ner memoarerna redan nu. Det vore rätt kul att släppa fram allt a la Knausgård och inte blaja massa rappakalja som här på bloggen.
Skulle jag orkat skrivit något allvarligt idag så hade det handlat om Majorna-Linnés stadsdelsdirektör. Men det lär nog bli anledning att återkomma till henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar