Musik 2008

Jim Ford - Point of no return

Inte sällan är det de genuint annorlunda typerna som gör den bästa musiken. Galnare än de flesta verkar Jim Ford ha varit. Han avskräckte så många, med sitt sätt och sitt missbruk, att han endast kom att släppa en skiva och några singlar under sina glansdagar på slutet av 60-talet och början på 70-talet. Som tur är så letade den svenske entusiasten L-P Andersson upp honom för ett par år sedan. Då hittades han boende i en trailer på den amerikanska västkusten. I denna trailer hade han massor av inspelningar som aldrig hade kommit oss lyssnare till hands om inte denne L-P hade hittat honom. Vilken fruktansvärd miss det hade varit för Jim Ford har precis allt jag önskar av en artist.

Ford låter alldelses egen men det finns ändå likheter med Van Morrison, Charile Rich, Gram Parsons, Glen Campbell, Jackson Browne, Merle Haggard och man kan även jämföra med de allra bästa soulsångarna. Nya Point of no return är minst lika bra som förra årets The sounds of our time. Nu är det främst låtar från 70-talet som det fokuseras på. Värt att poängteras är också att det är Jim Fors som skrivit alla låtar utom en på skivan. Några av låtarna har spelats in av andra artister men aldrig i så här bra versioner.

I centrum finns hela tiden Jim Fords perfekta röst där fraseringarna sitter precis rätt hela tiden. Vare sig det handlar om sentimentala countryballader( Just cause I can, m.fl), schlagers (Look again), demos med bara gitarr som backup (I'm ahead if I quit while I'm behind) eller soul (If I go country) så är det fantastiskt. Rösten tillsammans med det organiska spelandet och de fantastiska texterna tar mig till den musikaliska himmlen.

Betyg: 9

Favorit: I'm ahead if I quit while I'm behind