Pustervik är ingen bra lokal en lördagkväll om man spelar lågmäld musik. Jag kommer ihåg hur förbannad jag var på de som snackade under låtarna när Smog och Vic Chesnutt var på besök för ett tiotal år sedan. Skulle man varit ett stort King Creosote fan så måste man gått i bitar i lördags.
När vi kom inramlande så var spelningen nästan slut men babblandet i publiken var så högt att det närmast var omöjligt att höra musiken. De såg inte speciellt glada ut när de gick av scenen heller.
Det märkliga hände också att förbandet The Big Wheel spelade efter huvudakten. Deras väldigt Neil Young-aktiga musik lät inte dålig men inte heller så bra att man slutade babbla och dricka öl.
Det var först efter spelningarna det stora party började. Pusterviksbaren har något speciellt när det bjuds till dans. Det finns liksom inga hinder och framförallt ingen snobbism i vägen för att ha trevligt. Uppemot tre timmar dans borde kunna klassas som ett träningspass. Samtidigt som man ska kordinera kroppen ska det drickas, blickar ska utbytas och hänsyn ska visas. Det är ett hårt men härligt fyspass. Till vår hjälp hade vi två discjockeys som kanske inte riktigt nådde samma toppform som senast men som ändå alltid bjuder på mycket godis. Kvällens tre mest minnesvärda låtar var nog:
- Otis Redding - Satisfaction
- Moneybrother - Reconsider me
- Popsicle - Not forever
2 kommentarer:
Är det så jobbigt att byta blickar mer Andreas och Kalle?!
/Sahara hotnights
Är det så jobbigt att byta blickar med Andreas och Kalle?!
/Sahara hotnights
Skicka en kommentar