onsdag, juni 10, 2009

Missionera

Musik är viktigt. Nästan alla mina tidiga minnen är förknippade med musik. Så om jag ska missionera om något här i livet så är det om musik. De som drabbas är mina kära barn. Ella verkar ha fått upp ångan och förstått att musik är den religion hon ska hålla sig till så jag inte sen att följa upp musiken med en bra berättelse. Det är en fröjd att se när hon ger mig en blick när det är en låt vi pratat om som kommer på stereon. Då känner jag igen mig när jag själv var 7 år. Eller jag känner igen mig själv när jag är 36 år också.

Nu senast har vi spelat låten Why do falls in love med Frankie Lymon & The Teenagers mycket. Konstigt skulle man kunna tycka men historien går tillbaka till jag själv var typ 7. Då köpte jag en samlingsskiva med gammal 50-rock. På framsidan av skivan är det en tecknad bild. Denna bild föreställer en man och en kvinna som fräser iväg i en snygg sportbil. Bredvid bilen står en annan tjej och gråter. (Det är skivan på kortet ovan som ni förstår)

Fösta låten på skivan är just Why do fools fall in love med Frankie Lymon. Jag gillade den väldigt mycket och frågade min bror om han visste något om Frankie Lymon. Det var då han drog historien som jag nu idag reciterar till Ella fast den inte är sann.

Min bror visste antagligen att Frankie Lymon hade dött ganska ung men han visste nog inte hur. Så han förklarade för mig att mannen på bilden på lp-konvolutet föreställde Frankie Lymon och hans tjej. När de åkte iväg i full fart så hade de sedan kört rakt in i ett träd och Frankie hade dött. Tjejen som stod och grät bredvid sörjde förstås att hennes kompisar dött, sa min bror. Jag tyckte det här var så läskigt och spännande på samma gång att jag ville höra det om och om igen. Jag kommer inte ihåg exakt hur min bror förlängde historien men det fanns alltid något nytt att få ur honom.

De mest spännande extramaterialet i historien härstammar från en annan låt med Frankie Lymon. Deras låt I’m not a juvenile delinquent handlar ju om hur de inte är ungdomsbrottslingar. Men min bror var antingen dålig på engelska eller bra på att förvränga. För till mig sa han att bandet var ungdomstjuvar och att det var därför som de hade åkt så fort med bilen. Verkligen exalterande!

När nu Ella fick höra låten så kunde jag förstås inte låta bli att berätta samma historia som min bror berättade för mig. Jag tror inte det är lika kul för en 7-åring att höra sanningen. Frankie Lymon dog visserligen ung men av en heroinöverdos i en sliten lägenhet i Bronx, New York 1968. Detta var nästan tio år efter han och hans tonåringar hade haft hitten Why do fools fall in love. Efter den hade Lymon tappat sin falsettröst och därmed hade bandets popularitet dalat. Hur kul är det att höra det.

Även bilden på lp-konvolutet tror jag är för tidigt för en 7-åring att förstå. I varje fall förstod inte jag det. Men jag gör det nu. Tjejen gråter förstås för att mannen på bilden valt att åka iväg med en annan tjej och hon är så ledsen för det. Jag hade som 7-åring inte stött på olycklig kärlek men idag vet jag vad det innebär. Ella kommer en dag upptäcka att det finns olycklig kärlek så jag håller inne med den informationen.

Inga kommentarer: