Graveyard - Lights Out
Kanske gjorde jag fel när jag inte tog med Hisingens Blues på förra årets årsbästalista. Jag var riktigt trött på den när jag sammanställde listan och antog då att den inte hörde hemma på listan. Fast den borde i efterhand haft en plats kring 30. Jag begår inte samma misstag i år. Särskilt inte som Graveyard i mina öron tagit ett jättekliv framåt.
Vad är det då som hänt på ett år? Jo, borta är alla de små proggtendenser som fortfarande fanns kvar på Hisingen Blues. Nu är det rakt igenom hård rock jag hör. Och det med mer svärta och känslor än tidigare. Alla snygga riff får nu som kompis en utmärkt text att mäta sig med. I vilket fall texter som jag gillar mycket mer än tidigare. Och som Joakim Nilsson sjunger med en oerhörd pondus men nu också med en skörhet i rösten som förhöjer den massor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar