Earth - Angles Of Darkness Demons Of Light II
Det finns tre specifika lyssningstillfällen som gör att att Earth seglar upp på en andra plats på årets lista.
1. Första gången jag hörde skivan sittandes i skivfåtöljen en natt. Det var faktiskt som en uppenbarelse att sugas in i Dylan Carlsons lååååångsamma låtar med sina delikata gitarrslingor. För ungefär 20 år sedan köpte jag Earths första platta. Den fick ganska snabbt damm på sig och jag intresserade mig inte nämnvärt för bandet under många år. Men när de skulle komma hit och spela i våras (en spelning som för övrigt var lysande) gav jag dem chans igen och blev helt golvad. Nu finns stora delar av deras diskografi i min skivhylla. Jag var redo för Earth.
2. Angels Of Darkness Demons Of Light II är ingen skivan man sätter på slentrianmässigt. Det måste vara läge. En sådan stund var i Manchester en eftermiddag efter en kärleksstund. Våra longweekendresor är alltid helt underbara och stunden på hotellrummet på eftermiddagarna när man vilar upp inför kvällen i en storstad är alltid grym. Och extra grym var den med Earth på. L låg och läste och jag njöt av den delikata musiken.
3. Ett annat läge att lyssna på den var en sen promenad i natten från Truckstop. Att gå över Älvsborgsbron med Rakehell i lurarna är nog ungefär så nära musikens kärna man kan komma. Det är i de stunderna jag blir så nöjd att jag verkligen älskar musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar