Ella har som vanligt vaknat av att Casiraghi jamar i arla morgonstund. Då kommer hon in till the master bedroom och slocknar med en gång. Nu är det dock ingen återvändo, ringklockan har väckt oss. Tur att vi är så morgonpigga.
Frukost med GPs frukostfläta är ett måste. Jag och L lämnar barnen varannan dag. När man har mer tid kan man sitta och klura länge. Oftast hjälper det inte utan slutar med att man stämplar in för sent.
Casiraghi har blivit ett matvrak. Hon har sedan i höstas gått från en påse mat per dag till tre. Hon är gammal och känner väl inte när hon är mätt.
Gångtiden till jobbet är 8 minuter. Alltid är det en perfekt start på dagen att traska genom Majorna och se folk på väg till jobb och skolor. Det är lite Astrid Lindgren gemytligt på något sätt. Något bilden symboliserar är att jag verkligen inte saknar att var på lekplatser med småbarn. Det var inte riktigt min grej.
Framme. Vår väldigt gamla biblioteksskylt är ändå lite härlig. Som vanligt väntar en dag med en massa spännande möten. Yrkets allra roligaste är att man aldrig vet vilken fråga man ska få.
Ett par timmar per dag är det inre arbete. Då sitter jag här. Just nu är det fullt upp med bokjuryarbete. Ett 60-tal barn- och ungdomsböcker ska läsas in. Sedan ska jag förmedla vidare vad jag läst till stadsdelens låg- och mellanstadielärare.
Fyra av fem dagar i veckan är det mikromat som gäller. Gårdagens pasta med kassler blev dagens rätt. Alltid blir det sweet chilisås till. Trots att jag tröttnade på såsen för minst ett år sedan så blir det så. Konstigt.
3:ans spårvagn till ljuva livet. Nästan är det så i alla fall. En snabb tur till Stigbergstorget för göra några skivfynd inför helgen.
Jodå, några inköp blev det såklart. Tre skivor, The Persuaders, The Sclc Operation Breadbasket Orchestra and Choir och Sam the Sham & The Pharaohs. Lyssna bara på Ring them bells för att förstå att det var ett bra inköp
På väg hem från jobbet går jag varje dag förbi några krogar och matställen. Särskilt på fredagar lockar det att gå in, köpa en öl, läsa en tidning och andas ut. Det händer dock sällan...
...för det som väntar är Karl Johansskolan och barnhämtning. Sjävklart går det före pubbesöket.
Glada men trötta efter en vecka i skolan. Jag älskar dessa två precis så mycket man kan.
Vi är väl inte alltid supernöjda med Karl Johansskolan men att det bara är en gatkorsning mellan skolan och Kaptensgatan är så bra det kan bli. Särskilt som vi oftast är ute i sista stund varje morgon.
När vi varit hemma en stund så kommer familjens hurtigaste cyklist hem. I alla väder cyklas det till och från jobbet. Mycket imponerande. Och självklart går jag igång på svamphjälmen.
Att träna på fredagar är den absolut bästa starten på helgen. Denna fredagen var det utan jag visste premiär för HIT (HögIntensivTräning). I stort sett innebär det stenhårt jobb i fyra minuter och vila i en minut i 40 minuter. Svettigt och superjobbigt men härligt.
För en stund var jag ensam i omklädningsrummet efter passet. Aha, jag tar ett kort i det stora speglarna när jag är uppumpad, tänkte jag. Problemet var bara att precis när jag skulle ta kortet forsade det in folk. Så jag fick snabbt sänka kameran som blixtrde till på mina svettiga kläder. Några såg vad som skedde men sa inget. Pinsamt.
En lugn fredagkväll börjar. Casiraghi spanar efter något, Astrid spelar på I-paden, Ella kollar antagligen på datorn, jag dricker en öl och är dj och L får som vanligt ihop något fantastiskt gott.
Middagen är färdig och Ella Fitzgerald spelas. Samma skiva på fredagar de senaste 15 åren. Det är förstås omöjligt att byta. Efter middagen blev det första avsnittet nya Wild kids. Det är okej familjeunderhållning. Sen också The Voice som redan börjar bli lite tröttsamt men ändå håller mig kvar vid tvn. Kanske främst för den heta 45-åringen Carola. Främling vad döljer du för mig...
Resten av kvällen blev lite dramtisk. Astrid som tidigare i veckan haft huvudvärk fick nu blixthuvudvärk. Att se ens barn ha ont är det absolut värsta man kan uppleva. Huvudvärken har återkommit då och då under helgen men på sjukhuset, som vi besökte, sa de att vi kunde vara lugna. Det tror vi på.
3 kommentarer:
Vilket bra bildspel! Vi tyckte nog att svamphjälmen var snyggast. Ella och Lena
Mycket bra idé med att dokumentera sin dag, och roliga bilder och läsning. Ett plus för svampen på Lenas huvud.
Åh vad roligt att se och läsa.
Krama Casiragi försiktigt!
K
Skicka en kommentar