Jag har i alltid älskat att dansa till musik jag gillar. Min dans har i andras ögon säkert inte varit speciellt vacker men inom mig har den kännts bra, ofta till och med alldeles underbar. Aldrig har det hänt att jag har skämts eller haft hämningar på dansgolvet. Har jag bara gillat musiken har instinkten skött resten. Detta har givit mig massor av härliga nätter på dansgolv i många städer.
Hm, nu är det inte riktigt så längre. Det känns som om rytmkänslan försvinner mer och mer för varje dag. Jag känner mig gubbig på dansgolvet och inte blir det bättre när jag kommer på mig själv att spela luftgitarr till låtar där det inte alls passar. Eller ännu värre, gör ironiska Travolta moves. När jag ser mig själv utifrån så ser det illa ut, mycket illa. Jag ser ut som en patetisk gubbe med grått skägg på finlandsfärjan med för mycket konskenkorva innanför västen. Det är väldigt långt från den coola killen på Soulastatic.
Jag är grymt imponerad över 40-plusare som för sig bra på dansgolvet. Dessvärre ser jag inte ut att sälla mig till denna åtråvärda skara.
1 kommentar:
Åh vad jag känner igen det där, vart tar rytmen vägen?
Skicka en kommentar