Löpning hem från Astrids fotbollsmatch i Öjersjö ikväll. Det gick fint och utan problem. Det var inte så långt som jag trodde och regnskuren som kom var bra för frisyren.
Men problemet kom efter någon timme efter hemkomst. Jag tappade en penna som hamnade på golvet. Instinktiv vill jag ta upp den. Men det tog stop efter en mikrorörelse. Knäna är så stela och utslitna att de inte går att böja. För något år sedan var det visserligen lindrigare men jag kunde skratta åt det.
Nu är det långt ifrån kul. Det är ett av de ålderstecken som är absolut jobbigast. Att inte kunna böja sig eller gå upp och ner i trappor efter 1 1/2 timmes motion är fasansfullt på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar