Under dagen har den kommit smygande. Förhoppningen har några gånger kommit att den ska avstanna men så har inte varit fallet. Nu känns den rejält och imorgon tror jag att den är brutal. Jag pratar om den träningsvärk som härstammar från gårdagens besök på Friskis & Svettis.

Nu tycker jag inte på något vis synd om mig själv. Jag är beredd att kroppen säger ifrån eftersom det varit rätt dåligt med allsidig träning ett tag. Lite löpning och några sit-ups räcker liksom inte.

Intensivpasset på Friskis var härligt. Full fart från första minuten och en timme framåt. Majornastyle på folket med sköna pantertanter, krutgubbar, medelålders kvinnor med stenhårda skinkor och män i tajta cykelbyxor. Plus då jag och Andreas som två nybörjare längst bak i klassen.

Jag hade nästan glömt den sköna känslan att svettas i grupp. De senaste årens korpfotbollsspel är visserligen fasligt roligt men det är inte så värst jobbigt. Känslan när man kör på Friskis är nästan som den gamla goda tidens försäsongsträning. Med den stora skillnaden att man tappat typ 2 kilo muskler per ben och att man lever lite mer dekadent nuförtiden så det är lite tyngre.

Hela tre låtar med Duffy hade jympaledaren fått med i programmet. Duffy är ju bra så inget fel på det men när det var som jobbigast längtade man tillbaka till sommarens roskildefestival då hon öppnade allting. Man hade fyra underbara dagar framför sig och stod med en öl i handen istället för att som nu ligga i en svettpöl. Nåväl, nästa sommar lovar jag och Andreas att köra ett jympapass vid husbilen varje förmiddag före vi går och badar i det klara vattnet i badsjön. Välkomna!