8 av 1001 böcker

Kazou Ishiguro – Never let me go (2005)

Det bär emot, men det är nog tvunget. Nämligen att ge den här boken det lägsta betyget. Även om det alltid ger något att läsa över 300 sidor i en bok så känner jag i det här fallet att det mer varit ett hårt jobb än nöje. Därför har det tagit flera månader att läsa ut den. Jag har valt att stoppa och läsa andra böcker emellan. Så ska man verkligen inte göra men jag orkade inte fortsätta och traggla igenom den här genomtråkiga boken.

Nu har jag i alla fall läst ut den. Berättelsen Never let me go utspelar sig i vår nutid men den är inte verklig. Det finns drag av science fiction i den. Detta då boken handlar om hur barn föds upp till att bli donatorer till något, vad får man aldrig veta. Dessa barns lever och växer upp på olika internat i England.

Särskilt får man följa tre barn från unga år. Det är Kathy, Ruth och Tommy. Kathy är berättaren som ser tillbaka på sitt liv och återger för oss läsare vad som hänt. Man får följa hur deras liv ser ut innanför internatets väggar. Och hur de växer upp och inser och anar vad de lever för. Men några försök att fly gör de aldrig utan de bara inväntar sina öden.

Jag förstår faktiskt inte alls vitsen med boken. Kanske skjuter den över mitt intellekt. Eftersom jag inte förstår meningen med berättelsen så känner jag en nästan ilsken oförstående känsla när jag läst ut den. Jag vill ha glöd och passion, här finns inget av det. Det som boken lämnar kvar är bara ett stort varför?

Betyg: G