Musik 2008

Mountain Goats - Heretic pride

När John Darnielle och Mountain Goats var som hetast i min stereoanläggning för drygt tio år sedan så längtade man ibland bort från det akustiska formatet. Inte för att det var dåligt utan mer för att man trodde att det skulle bli ännu bättre med trummor och andra instrument. Nu har han släppt ett antal skivor med bandsättning under senare år. De har inte intresserat mig så mycket. Hans nya Heretic pride är egentligen den första av de "nya" som jag lyssnat riktigt noga på. Tyvärr är slutsatsen att det mesta som är bra med Mountain Goats försvinner när det inte bara är John och gitarr. Jag hittar ingen nerv.

Framförallt är det trummorna som inte tillför något. Men konstigt nog så känns även stråkar malplacerade. Mountain Goats ska inte vara känslosam med hjälp av stårkar. De ska vara känslosamma med sina texter och med Darnielles besatthet. Live visade han fortfarande klass förra året men det här tilltalar mig inte alls. Hade jag inte vetat bandets historia, och att det faktiskt finns ett par låtar med bara gitarr och sång, hade jag dissat det längs fotknölarna.

Betyg: 4
Favorit: So desperate