Musik 2008

Magnetic Fields - Distortion

På mitten av 90-talet skrev Stephin Merrit en låt som jag nynnar på var och varannan dag. Den heter In the city, in the rain och fanns på ett album under namnet The 6ths. Gästsångare var Lou Barlow. Annars är mitt förhållande till Stephin Merritt ganska svalt. Jag föll aldrig för hyllade 69 love songs och rösten är inte min kopp av te.

Nya Distortion har precis som titeln en distad ljudbild. Ett sound som jag gillar lite men som stör mer. Jag har aldrig förstått hyllandet av Jesus & Mary Chains Pscyhocandy. Ett band som jag verkligen älskar men som har gjort så mycket bättre skivor senare. Kanske inte låtmässigt men den distrotion som finns på Pscychocandy gynnar väl egentligen bara ett par av låtarna.

Detsamma gäller för Magnetic Fields nya. Några låtar passar i den här kostymen men det blir rätt jobbigt i längden. Det är synd för låtarna är bra. Jag tror ändå att det är läge att lägga in en liten braklapp för det blir bättre och bättre för varje lyssning. Man vänjer sig och Merritt är nog ute efter att lyssnaren ska upptäcka nya saker vid varje lyssning. Bäst är de låtar där Merritt lämnar över sången till Shirley Simms. Då flyter det på bättre och Beach Boys vibbarna är sköna.

Betyg: 4

Favorit: California girls