68 av 1001 album

Simon & Garfunkel - Parsley, Sage, Rosemary and Thyme (1966)

Jag brukar gilla Simon and Garfunkel. Deras finstämda folkpop med två röster som perfekt flyter in i varandra kan vara mumma för själen. Men det kan också vara så att vid vissa lyssningar så ekar musiken tom och det finstämda kan bli en ljudmassa av ingenting. Så har fallet varit när jag haft den här skivan i lurarna några dagar.

Den här skivan är inte deras bästa i mina ögon. Här finns alltför mycket av fel sorts orkestrala inslag. Det blir för mycket fokus på stämmor och för lite på känslor. Det finns några undatag där Paul Simons låtskrivartalang får härja fritt. Han är helt klart värd ett eget kapitel i musikhistorien. Men som sagt här finns inte hans starkaste kort.

Betyg: GG

Favorit: For Emily, whenever I may find her