70 av 1001 album

John Mayall 's Blues Breakers - Blues Breakers with Eric Clapton (1966)

Blues är en musikstil som för mig verkligen både kan vara underbar och värdelös. I det här fallet är det tyvärr det senare. Jag har problem att orka lyssna igenom hela plattan. Det är så stelt, osvängigt och framförallt känslolöst. Är det inte just starka känslor som blues ska uttrycka. Det är mil från artister som Lightnin' Hopkins, John Lee Hooker och andra mörkhyade amerikanska hjältar. Framförallt är det Claptons och Mayalls röster som är totalt innehållslösa.

Eric Clapton var 21 år när det här spelades in. Att han är och var en skicklig gitarrist är det nog inget tvivel om. Dessvärre låter han gitarren tala genom tekniken och inte genom känslan. Att de sedan var stilbildande för en massa vita bluesgrupper ser jag inte som något gott. Det är nästan värre att höra ett vit bluesband tröska på med sin trötta blues på en bar än att stå och höra på ett coverband på Tanumstrands afterbeach. Det vill inte säga lite.

Betyg: G

Favorit: All your love