Anders Paulrud - Som vi älskade varandra (2007)

Den här boken kom att bli Paulruds nästa sista. Han dog ju i cancer för några veckor sedan. Ända sedan jag såg honom på något litterärt frågeprogram på tv för många år sedan har jag gillat honom. Detta trots hans tendenser till att bli en karikatyr av kulturtypen. Men det går inte att komma undan hans förmåga att fånga de små betraktelserna i sina berättesler. Berättelser som annars handlar om de stora känslorna. När Paulrud är som bäst når han nästan upp till Stig Claesson.

Som vi älskade varandra handlar om fem ungdomsvänner som varje midsommar träffas i deras hemstad Karlskrona. Alla är femtiotalister och har åsikter som lutar åt vänster. Genom årtiondena så förändras dock både åsikter och levnadssätt. Ändå håller de kvar vid varandra när det blåser. De fem människoporträtten som behandlas berör alla på sitt sätt men mest tilltalas jag av berättarrösten Anders. Som ni förstår har Paulrud inte ens orkat byta namn på sig själv i texten. Precis som i flera av hans tidigare böcker så blir det väldigt personligt. Han skildrar det så bra att det aldrig blir patetiskt som det lätt kan bli.