James Joyce - Dublinbor (1914)

Trots att de femton novellerna som finns med i Dublinbor skrevs för närmare 100 år sedan så känns de inte gamla och mossiga. Det beror i mångt och mycket på att Jocye inte beskriver så mycket yttre ting utan mer hur vi funkar i vårt inre. För den skull är han inte speciellt svår i denna bok utan snarare är berättelserna ganska vardagliga.

Novellerna, som förvisso har relativt ingående miljöbeskrivningar, är små betraktelser av saker och ting som händer i livet. Det kan vara nervositet, missbruk, döden, religiösitet, jobb, status, kärlek, nationalism och politik. Joyces mål med novellerna verkar inte vara att komma till någon slutsats eller lägga fram någon tydlig sensmoral utan det känns mer som han vill skildra Dublin så som han upplever det.

Dublinbor är inte klass med de bästa novellförfattarna. Det saknas någon extra knorr för det. Men det är bra läsning och har man varit eller ska till Dublin så är den verkligt roande.