Världens coolaste fabror har gått bort. Men han har lämnat massor av härliga minnen till oss som fortfarande vandrar gatan fram. Och han är en ständig påminnelse att man ska våga gå sin egna vägar. Det är han alltid förknippad med och det är något som jag verkligen beundrar.
Att han ofta åkte och kollade på mina fotbollsmatcher under alla år är något som verkligen satt djupa spår. Det var alltid lika kul att se hur han fanns på plats när domaren blåste igång matchena. När domaren blåste av matchen så var han dock snabbt iväg. Att vara social var inte alltid hans grej. Det känns som en gen som gått i arv.
För ett par år sedan så stötte jag på honom en väldigt vacker sommarkväll på Rackeby kyrkogård. Han var fortfarande pigg men det syntes också att han levt ett långt liv som jordbrukare. Den stunden vi stod och pratade hade något sorts magiskt skimmer över sig och det är en stund som jag väldigt ofta tänker tillbaka på. Det var som ett sorts avsked.
Vila i frid Gabriel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar