Reigning Sound - Stockholm, Debaser 8 september 2012
Mitt i allt elände med Casiraghi var det en befrielse att sätta sig på tåget mot Stockholm. Där väntade ju två härliga vänner och ett av mina verkliga favoritband. Vädret som välkomnade mig upp var fantastiskt. Och varje gång inser man hur väldigt vackert stora delar av Stockholm är.
Drottninggatan och Sergels torg är inte platser som drar men Kulturhuset är ändå ett härligt ställe. Bibliotek, flera teaterscener, tiotretton och ett flertal bra matställen gör det till ett ställe att hänga på när man inte är sugen på att shoppa. Och deras luncher var båda dagarna riktigt goda. Jag rekommenderar deras hemlagade köttbullar och deras bouef bourginon. Innan kvällen blev det också häng vid vattnet nedanför slottet. Den här gången kunde man njuta av en öl förra gången så kämpade man förbi i löparskor. Olika sorterts njutning.
Debaser slussen firade 10 år så på programmet hade de festligheter från sen eftermiddag. Först tyckte jag det var en högst jobbigt medveten stockholmsklick som befann sig på uteserveringen. Men snart skiftade stämningen. Bra musik spelades och jag befann mig mitt i ett härligt samtal om ruffiga kvarter, Kapten Röd, katter och hårsalonger. En snabb vändning till det bättre.
Inte blev det sämre när det blev tid för en öl med Greg Cartwright. Sällan har jag stött på en trevligare frontfigur. Det var så trevligt att det efter 5 minuter nästan kändes pinsamt att fråga om det var okej att ta ett kort. Men självklart ska barnbarnen ha ett kort på mig och en av de bästa garagerockarna som funnits. Han skriver inte bara bra melodier han är också en textförfattare precis i min smak.
Tågbiljetterna till Stockholm var svindyra, drinkar och öl under dagen och natten gör att jag fortfarande inte vill kolla mitt saldo. Men desto bättre då att det var gratis inträde innan kl 21. Så det fanns gott om tid att ladda på innan spelningen. En okej dj lyckades skapa lite stämning. Däremot var förbandet Impo & The Tents rätt bedrövliga. Men nu väntade äntligen Reigning Sound. Ett band som för några år sedan verkligen intog en viktig plats i mitt musikhjärta.
Precis innan de började blev jag nervös på riktigt. Tänk om det inte blir så bra. Jag hade inte behövt oroa mig. Publiken var med från första stund och bandet var på tårna. Första halvan av spelningen var magnifik. De radade upp den ena favoritlåten efter den andra. Ljudet var långtifrån perfekt från där jag stod längst fram men energin kändes. Att stå och höra låten Straight shooter från 1 meters håll i 100 decibel rankar jag redan som klassiker. Helt vansinnig bra var det. Även låtar som Reptile style, If you can't give me everything, Funny thing, Drowning, I don't care och We repel eachother krossade allt i sin väg.
Enda klippet på youtube ännu så länge.
Greg Cartwright har också en förmåga att flicka in små korta solon i rätt många av sina låtar. Varje gång gör han det så bra att man vill ha mer. Samtidigt är de ett garagerockband så man får inte mer solon mer än 10 sekunder. Andra halvan av spelningen går ner lite i standard. Det beror nog främst på att jag fick alla mina absoluta favoriter under första delen. Spelningen blev kanske lite lång helt enkelt men eftersom det här var första besöket i Sverige på 10 år så förstår man att de ville dela med sig av alla sina låtar.
Efter konserten var man både trött och uppumpad. Som tur var hittade dj'n ett bra spår så tröttheten försvann. Dans i två timmar i en rökmaskin som stundtals löpte amok (därav mina små ögon). Men kul var det alla glömma bort alla bekymmer och besvär för en stund.
Tusen tack Henning och Kate för sällskapet, dansen, boendet och den lilla nattsittningen. Det gör jag gärna om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar