Steven Adler

När Guns N Roses sparkade Steven Adler 1990 så var det också slutet för bandet. Nye trummisen Matt Sorum passade inte alls in. Bandet utvecklades åt det svulstiga hållet och Adlers direkt trumspel saknades.

Skälet till att sparka honom var hans drogintag. Att ha drogproblem var han inte ensam om i bandet men han fick ta smällen. De övriga i bandet vände honom ryggen. Under hans sista framträdandt med bandet, två låtar på Farm aid, så hade ingen talat om för Adler vilka låtar som skulle spelas. Han antog så klart att det var ett par av deras tidigare låtar. Istället så startade de ny Civil war följt av en cover av Down on the farm som Adler aldrig hade hört. Ser man på klipp från spelningen så fixar han det ändå okej.

Nu har alltså Adler skrivit en bok om sitt liv. Boken innehåller både bra och dåliga delar. Kapitlen som handlar om ungdomsåren känns grymt överdrivna. Jag är mycket tveksam till sanninghalten i stora delar av den. Desto intressantare blir förstås Guns N Roses historien.

Även om det fokuseras allt för mycket om myten om tjejer, drickandet och festande så är det underhållande läsning. Och det är ju inte precis så att Adler sätter sig själv i någon bra dager när det dags för honom att få sparken. Han var rätt risig då och mycket värre skulle det bli. För när han fick lämna bandet så blev missbruket totalt i många år. Och livet som tung missbrukare är verkligen inget som glorifieras i boken. Det är bara ett ledsamt liv.

2005 spelade Adler med sitt band Adlers Appetite på Sticky Fingers. Även om de blev som ett coverband så var det kul att ha sett trummisen bakom en av världens bästa skivor live. Adler såg då ut att må ganska bra. Men tydligen eskalerad drogintaget igen och det var först när han kom med i Celebrity rehab som han drog ner på de värsta excesserna. Jag hoppas verkligen han klarar sig ur detta för han har en plats i mitt hjärta.