L är i Nice och roar sig. Härligt för henne. Att vara ensamstående några dagar är faktiskt mest roligt men tiden över till egna intressen blir liten. Men igår uppenbarade sig helt plötsligt en ledig stund från barnaktiviteter. Snabbt som ögat hällde jag upp ett glas rosé, satte på lite avslappnad brasiliansk musik, gick och hämtade en bok och slog mig ner i fåtöljen.
Fem minuter senare var läget annorlunda. Den brasilianska musiken var överkörd av röster, mitt glas rosé närapå nersprunget, boken ifrånlagd och fåtöljen belamrad av klängade barn. För som på en signal uppenbarade sig åtta ungar i olika storlekar i lägenheten.
Om någon undrar så kommer ni aldrig få se mitt ansikte i tv-programmet i Familjen annorlunda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar