The National - High VioletIbland väljer och prioriterar man fel saker. Som på Way Out West i augusti då istället för att gå på The National det valdes att sitta utanför och festa. Och inte bara det, jag skulle försöka ta mig upp Slottskogsterrängen och smuggla in sprit. Herrejösses vad patetiskt så här i efterhand. Visserligen slutade det med att jag stod i bar överkropp tillsammans med Iggy men ändå. Även på Roskildefestivalen valdes The National delvis bort. Främst på grund av utmattning men man kan ju prioritera.
Nåväl, det kanske fanns en liten anledning att valen gjordes. För det tog tid innan jag riktigt fastnade för High Violet. Alla som lyssnar på musik vet att ibland kan viss musik vara ljummen för att sedan plötsligt växa sig stark. Så var det med denna skiva. Och så hade ju The National det nästan omöjliga att följa upp föregångaren The Boxer.
Under hösten har dock skivan växt och växt. Den har kommit på vid olika tillfällen och det har känns rätt. Att den spelades under den timme som jag gick runt på Rough Trade i London var liksom spiken i kistan. Det är en väldigt bra skiva. Matt Berninger är en av de bästa sångarna och produktionen är stundtals skönt sprucken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar