Nevermind

Det är helt otroligt att det idag gått 20 år sedan Nevermind släpptes. På något sätt ger det perspektiv på tillvaron. Mycket har hänt i världen och mycket har hänt hos en själv. Men ändå är man samma person på något sätt. Fast utan Kurt Cobain hade man nog inte varit den man är idag.

Skivan kom inte till Lidköping precis när den släpptes utan min kusin köpte den i Göteborg och kom med den till mig några dagar efter släppet. Smells like teen spirit hade spelats i radioprogrammet Bommen någon vecka innan så man förstod att här var något världsomvälvande på gång.

Och jag minns det som det var igår när jag spelade låten Polly för min mamma gång på gång. Hon var testpilot på låtar jag älskade. Nevermind var verkligen början på något nytt i mitt liv. När man lyssnar på skivan idag så är den fortfarande fantastisk.

Jag är också glad att jag inte krossades mot staketet längst fram på Roskilde ett år efter skivans släpp. Hade man bara haft lite otur så kunde man hamnat under en enorm folkmassa mitt under Lounge act. Ska man dö så vore det ju fint att göra det till en bra låt men jag gör det hellre som hundraåring än nittonåring.